Okej så idag har jag nått till den punkt då jag inte orkar med mitt liv mer, jag gråter mig själva till sömns. Det finns säkert massor med människor som har samma problem och för första gången kan jag säga att jag förstår dom totalt. 

Jag har inte orkat göra något, jag har gett upp allt. Jag skiter i skolan (jag går dit men gör inget på lektionen), jag har massor med press på mig vilket gör att allt bli svårare för mig att fatta vissa saker.

Visst jag kan inte säga att vilja dö är en bra sak men när man väll nått den här punkten i sitt liv så är det det bästa sättet. 

Jag tänker inte sitta och skära mig för att må bättre, jag tänker inte sitta i mitt rum tills jag börjar orka mer saker. 

Jag säger inte att jag ska gå och ta självmord men om jag bara hade en chans att göra det så skulle jag ta den chansen. 

Det här inlägget kanske inte var det man hoppades på av mig som är en tjej som är jätte glad annars. 

Man kan sitta och skriva att jag kommer att ta självmord när man egentligen inte gör det. 

Jag har sån lust att ta en kniv och ba skära mig någonstans så jag dör, men tyvärr så är jag rädd för att dö så det kommer inte att hända men varje minut som går, även i skolan så har jag lust att ba gå där ifrån. 

 

Alla som inte vill dö vet inte hur det känns att må så dåligt som vissa gör.

 

Jag vet inte direkt meningen med det här inlägget men jag hoppas verkligen att ni som mår dåligt och vill dö inte tar det steget för dom som får er att må så dåligt är inte värda det. 

Jag känner ingen av dom som läser min blogg men om någon av er mår dåligt så finns jag där för er om ni vill ha någon att prata med!